Jag går i perioder där jag först älskar trikå och aldrig kan förstå varför jag ens överväger att klä på mig något annat. Sen kommer en period när det känns för vardagligt och simpelt med trikå och vill ha lite lyxigare tyger, bomullssatin, microsatäng, siden rent utav.
Samma sak gäller modeller, jag snöar in på en typ av klänning som jag först ofta hittar i någon butik på rea. Jag går hem och är jättenöjd med mitt köp tills den inte sitter som jag vill vilket brukar inträffa efter två dagars användning. Då börjar det snurra i huvudet på mig, jag går igenom tygerna jag har hemma i minnet, (behöver sällan ens titta på dem jag vet vilka jag har och var de ligger.) Sen ritar jag av klänningen jag köpte på nått av mina tyger, ändrar den till mina former och syr en ny åt mig.
Men det brukar bara bli två exemplar (självklart är den andra omgången inte exakt som den första heller) för efter det tröttnar jag. Jag kommer underfull med att jag inte vill framhäva eller dölja just det som den typen av klänningen framhäver eller döljer.
De här två är mina varianter på en klänning jag köpte i Italien för att jag inte hade nått att ta på mig under en semester för några år sedan. Den klänningen va på gränsen till för liten, dvs för djup urringning och för kort längd. Men på semester i solen märkte jag inte av det, hemma på jobbet blev det desto tydligare!
Så det blev till att sy nya varianter:
Hade det inte varit för att den här är aningen för kort för att jag ska känna mig helt säker i den så vore den perfekt! Gillar färgen och tyget är tunt och faller precis som det ska.
Eftersom jag trivdes så bra i den här gröna så bara längtade jag ju efter ytterligare en som skulle vara HELT rätt, inte bara nästan perfekt. Och när en så enkel sak som att lite länd saknas kändes det som ett säkert kort. Ett så säkert kort att jag tog ut svängarna och designade om uppe på axlarna som ni sett i ett tidigare inlägg.
Men den här modellen gör sig i ett tunnare tyg med lite mer fall i så att den vill hänga och tynga ner sig själv. Det här vita tyget hänger inte riktigt som jag vill och modellen är inte så tight att stretchen i den vita tyget kommer mest till sin rätt.
Men längden är bra, urringningen är lagom fast modellen på klänning gör allt den kan för att framhäva bysten.
Det är sånt som gör att jag emellanåt tröttnar på modellen, när det till slut känns tacky, för avslöjande och övertydlig med mina tillgångar trots att modellen är så enkel och jag trivs i den.
"Morgonrocks-klänning" säger barnen och ja, det kan jag väl nästan hålla med om.
Det är iaf en sån modell som jag inte alls uppfattar likadant när jag tittar ner på mig själv när jag har den på mig som när jag ser mig i spegeln eller när jag ser den på bild. Jag gillar den men det är inte favoritmodellen längre, eller snarare favorit modellen just nu, jag kommer ju att ändra mig igen ;)
Tyger: grön - sjal från H&M, vit - stuvlådan Stoff och Stil Kungens Kurva
Mönster: egen design
Datum: grön 2013, vit - maj 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar