Svartvita ränder har lika mycket möjligheter att framhäva precis rätt sak på kroppen men också förstöra intrycket helt, det är vanskliga synvillor man jobbar med.
Det här tyget är ytterligare ett av fintygerna från hyllan, jag trodde länge att jag skulle sy en långärmad topp av det eller en pennkjol men inget av det blev av.
Jag ritad av en kort trikåklänning jag har hemma med korta ärmar, lånade urringningen från klänningen i turkost med svanar i ett tidigare inlägg. Kjolen förlängde jag med 5cm för att våga ha den på jobbet även utan strumpbyxor.
Det gick däremot inte att mönsterpassa ränderna så det struntade jag helt i.
Jag har använt den flitigt och den är lika fin med och utan styling plus att den är väldigt skön, återigen lovprisar jag trikå.
Fyra favoriter i trikå den gör sommaren, alla mina både till mönster, design och passform. Jag blir omåttligt stolt när jag tänker på hur mycket av min garderob jag faktiskt sytt och hur bra jag trivs i dem. Och även jag ser min egen utveckling, för synar man sömmarna är det förbättring som syns. Jag har börjat sprätta, göra om och för rätt när det inte blir bra, jag handsyr där det behövs för att bli perfekt och gör helt klart innan jag börjar med nästa projekt.
När tyget går direkt från tyghyllan via klippbord och symaskinen direkt till garderoben under samma dag är jag stolt, alla de här är sånna lyckade klänningar. Knepet heter förberedelser, förberedelser och ytterligare förberedelser för tänker du rätt och för rätt redan från börjar har du igen det i slutet.
Tyger: Syfestivalen Älvsjömässan
Mönster: egen design
Datum: juli 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar